Featured

Enough is enough: Dmitri Vassermans tal

Dmitri Vassermans tal:

Vänner!
Vi har samlats här, utanför antisemitiska tabloiden Aftonbladet som på allvar tror på och sprider rykten om att israeliska soldater bortför palestinier för att ta deras organ och sedan döda dem. Sedan – enligt Aftonbladet – hamnar de organen i USA där de säljs av judiska rabbiner.

Vi lever i ett medieklimat där rasistisk hat och demonisering av Israel hör till vardagen. Svenska medier har etablerat bilden av Israel som ”den andre”, som direkt motsatt till godhet, som högborg av all ondska i världen. Det är inte svårt att svartmåla en krigförande nation som hotas till sin existens. Man behöver inte ens – som Aftonbladet gör – hitta på antisemitiska rövarhistorier. I krig brukar människor lida på båda sidor av gränsen och för mediekrigare räcker det med att fullständigt bortse från ena sidan, fokusera på lidandet av den andra sidan och tiga om alla händelser som ledde till utvecklingen.

Bilden kan förstärkas med hjälp av magstarka fotografier. Barnlikspornografi har alltid varit ett av de centrala elementen i arabisk antisemitisk propaganda. Varje palestinskt barn som tragiskt dödas under konflikten ska, innan det begravs, fotograferas från alla möjliga vinklar för att sedan kablas ut via arabiska TV-kanaler i syftet att elda på hatet.
Har någon sett en bild på ett dött israeliskt barn? Exemplena är inte få och palestinska myndigheten har till och med uppkallat en skola och ett sommarläger efter Dalal Mughrabi som sprängde en buss med 13 barn. Men israeler har aldrig fallit så lågt att använda deras kroppar som propagandamedel.

Svenska medier tyckte länge att palestinsk barnlikspornografi var ett skamgrepp även med svenska mått. Men under det senaste bombkriget mot södra Israel har det viftats med ett dött Gaza-barn i SVT:s ruta. Rasistiskt Israelhat har gjort svenska medier avtrubbade och utnyttjandet av en mänsklig tragedi i rasistiskt syfte är inte längre tabu ens i Sverige.
Ett talande exempel är SVT-profilen Gina Dirawi. På hennes Twitter-konto publicerade hon ett foto på ett blodigt barn som hävdades att komma från Gaza. Upprörda kommentarer kom direkt, men sedan visade det sig att bilden kom från Syrien. Då publicerade hon en annan bild av ett lamslaget barn. Det som är fascinerande är att barnet i Syrien på en gång slutade vara intressant. När hon inte längre kunde spela rollen av att vara judarnas offer kunde hon glömmas bort och hennes tragiska öde gjorde inte längre någon engagerad eller upprörd.

Till saken hör även att det var över 40000 dödsoffer i Syrienkriget medan raketkriget mot södra och centrala Israel lämnade efter sig 145 dödsoffer på bägge sidor. Det visar essensen av Sveriges nyhetsvärdering: offren i konflikter är minst intressanta, men de kan gärna utnyttjas i situationer där judar kan framställas som förövare.

Och då kommer vi till frågan om någon i svenska journalistkåren någonsin har brytt sig om palestinier. Jag menar inte palestinier som de onda israelernas offer, men om palestinierna som sådana. I Libanon gäller renodlade apartheidlagar mot palestinier: de är förvisade till särskilda läger och får inte utöva vissa yrken. De får inte jobba i bankväsendet, juridik och utbildning. Libanesiska apartheidlagar förnekar palestiniernas politiska, sociala och ekonomiska rättigheter. 56% av palestinier i Libanon är arbetslösa. 2/3 lever på < $6 per dag. Har ni sett svenska medier ta upp det? Svenska medier brydde sig om palestinier i Libanon endast en gång: 1982, då Israel gick in i landet och libanesisk milis dödade många palestinier i två flyktingläger. Men det enda svenska medier brydde sig om var israelernas påstådda skuld. Det som är intressant är att Eile Hobeika som var libanesiska falangisternas befälhavare under massakrerna blev flyktingminister i Libanon 1990. Utan att någon lyfte på ögonbrynen.
Tror ni fortfarande att svenska medier och aktivister bryr sig i det minsta palestinier – förutom i situationer då de kan framställas som offer för ondskefulla israeler? Jag undrar: förstår inte palestinierna att de spelar rollen av förbrukningsvara i händerna på arabiska och europeiska antisemiter? Det är kanske dags att sluta spela deras spel och satsa på det som verkligen gynnar både israeler och palestinier: fred.

Men det kommer att krävas tuffa ansträngningar för att göra upp med det som utgör själva grunden för konflikten: arabisk antisionism som så småningom anammades även av europeiska antisemiter för att finna en politiskt korrekt kanal för deras antisemitism. Efter Andra Världskriget lever vi i en epok då de flesta antisemiter i Europa skäms att kalla sig för antisemiter. Men det gör dem inte bättre.

Aftonbladet kommer aldrig acceptera någon fredsuppgörelse som lämnar en smula av judisk suveränitet i judarnas land. De kommer alltid att framställa den som förtryck och orättvisa. Europeiska och arabiska antisemiter kommer alltid att söka människor som kan kastas på altaret av krig för att framställas som offer för blodtörstiga judar.

Vänner, jag skulle vilja avsluta mitt tal med någonting hoppgivande, men det är svårt att göra det under en tid av spirande rasistisk israelhat utan några förbättringar i sikte. Tvärtom ser vi till exempel i Malmö hur socialistiska och arabiska antisemiter gör gemensam sak för att jaga bort stadens judar. Det framkallar bara lama protester från Sveriges politiska elit. I dagens medieklimat är det bara tidsfråga tills sådana stämningar når Stockholm.

Men till skillnad från hur det var för 80 år sedan har vi judar ett land som alltid kommer att ta emot oss med öppna armar. Det är vår beskyddare, det är vår försäkring. Det förtjänar allt stöd vi kan ge henne. Låt oss inte spara på krafterna för att stödja Israel.

Antisemitism, precis som alla andra former av rasism, är konsensustänkandets sjukdom. Man väljer helt enkelt att följa flocken. När flockdrivare framställer israeler som onda, känner man sig okomfortabel att avvika och ta det som framställs som ondskan i försvar. Det är mycket bekvämare att hålla tyst. Precis som när hela flocken placerar handen med budskapet ”Vi gillar olika”, dras folk med automatiskt, utan att ägna en tanke om att det handlar om ett cynisk, hycklande, kommersiell jippo.

Därför vill jag be er alla: gå ut ur er komfort zon, ifrågasätt flockbeteende, även när flockdrivaren är Skandinaviens största antisemitiska tabloid med kommersiell ”antirasistisk” renommé. Att alltid vara okontroversiell är att göda rasism. Men att vara en riktig antirasist betyder ofta att gå emot flocken, att ifrågasätta konsensusbildande, öronbedövande propaganda. Ibland handlar det om att vara mycket ensam. Ha mycket mod, bekämpa antisionism och antisemitism, ifrågasatt medier, stöd Israels kamp för överlevnad i en fientlig omgivning!

Tack så mycket!

Dmitri Vasserman

Connect with me on Facebook. Follow me on Twitter.

Comments Closed

Comments are closed. You will not be able to post a comment in this post.