Featured, svenska

Talen på manifestationen

IMG_1163Ulf Cahns tal:

Kära vänner!

Först ett stort tack till arrangörerna – Anna, Kim, Hanna, Amnon och alla andra som hjälpt till. Det är så viktigt att vi kan samlas i dag. Att vi inte är tysta. Att vi gör vår stämma hörd. Att vi står upp för det rätta. Jag är glad och stolt över att få att tala i dag.

Tack också till alla som är här – särskilt till Israels kristna och andra icke-judiska vänner. Ni behövs. Ni är faktiskt nödvändiga i kampen mot antisemitism och antisionism, och för Israel.

De allra flesta av oss som samlats här i dag är uppvuxna under en tid med landet Israel som en självklarhet. Med Israel som en realitet. Vi vet inte någon annan verklighet, kan inte se eller minnas ett alternativ. Vi känner inte till en värld utan Israel och kanske kan vi därför inte riktigt, på djupet, förstå Israels verkliga betydelse.

Jag är själv en av dem. Israel har funnits så länge jag levt. Jag vet inget annat.

Men så är det inte för alla. För mina föräldrar, och andra äldre judar – jag ser en del av er här i dag – är det annorlunda. För er är Israels betydelse som judiskt hemland så verklig som något kan bli. Ni minns en annan tid, före 1948. Ni vet vad en värld utan Israel är kapabel till. Ni har levt med en otrygghet, kanske förföljelse och värre än så, och vet in i märgen vad ett judiskt folk utan ett judiskt hemland är.

Det är ett folk som är möjligt att diskriminera, förfölja, hota och hata, utan att det finns trygghet någonstans. Det är ett folk utan hem. Utan Israel, före Israel, var vi prisgivna åt de vänner som valde att stå upp för oss. Och som minoritet i olika länder fick vi hoppas att ledare av olika slag var positiva till oss, för då kunde vi leva väl. Om inte, då var det bara att packa ihop och lämna.

Men inte längre. Inte sedan 1948. Nu finns Israel, vårt historiska och andliga hemland, och det finns inget som betyder mer för vårt självförtroende, vår självkänsla, vår möjlighet att räta på ryggen och vara stolta judar, än det.

Därför vill jag påstå att vi lever i en fantastisk tid! Faktiskt i en unik, väldigt speciell tid.

Tänk att bara tre år efter att vi judar förföljdes och mördades enbart för att vi var judar, och tvingades bära Davidsstjärnan på kläderna som en symbol för att vi inte var människor i vissas ögon, så bestämmer sig det judiska folket i Israel för att sätta samma Davidsstjärna på den nya israeliska flaggan.

Från en symbol för död och förintelse, till en symbol för liv, kraft, pånyttfödelse och framtidstro – på tre korta år.

För mig säger det allt om Israel och Israels betydelse.

Det säger så mycket om styrkan i Israel.

Ett sådant Israel kommer alltid att klara sig!

Känner ni igen orden ”We are one”?

Det var den slogan man hade på Eurovision Song Contest i Malmö för några veckor sedan. Vi är ett, vi hör alla ihop. Visst är det ett fint budskap? Det låter ju bra – men menade de verkligen det? Nej, för Malmö stads ledande politiker, och många andra, är det egentligen ”We are two”. Det är alla Europas länder, inkl länder som Vitryssland, Ukraina och Azerbajdjan å ena sidan – och Israel å andra sidan.

Israel ska pekas ut. Israel ska man bojkotta. Israel vill man egentligen inte ha här. Israel är inte ett land som andra. Israel ska inte mätas med samma måttstock som andra länder.

Mina vänner. Israel är då världens jude, det land man särskiljer från andra och behandlar annorlunda.

Och mina vänner, det är inget annat än antisemitism.

Antisemitismen växer över hela världen, även i Sverige. Vissa förstår inte vad det är. De ser bara nazister framför sig. De förstår inte att antisemitism inte handlar om Andra Världskriget. Att den inte är historia utan lever i allra högsta grad i dag. Att den inte är en höger/vänsterfråga utan kan finnas överallt i det politiska spektrat. Den finns inom islam, som vi ser tydligt både i Mellanöstern, Europa och i Sverige. Och historiskt härstammar antisemitism från de första kristna, urkyrkan.

De inser inte, de förstår inte, att när de behandlar den judiska staten annorlunda än andra stater – då är det antisemitism. Och det är inte jag som hittar på detta, det är EU´s officiella definition av vad antisemitism är. Detta kommer aldrig Ilmar Reepalu, Adrian Kaba, Abdirizak Waberi, Daniel Sejstrovcic, Peter Weiderud och många andra att förstå.

Jag ska koncentrera mig på att tala om Israel här i dag, så min korta kommentar till detta är följande. Det är ett av mina favoritcitat apropå antisemitismen i Sverige och vad den gode Kim Milrell ofta säger: Ett land som inte kan skydda sin judiska befolkning har ingen rätt att säga till det judiska hemlandet hur det ska agera.

Israel har sina problem, som alla länder. Men jag, och vi, behöver inte ursäkta att vi älskar Israel och balansera denna kärlek med att säga negativa saker om landet. Som att börja tala om ockupation, bosättningar och ”konflikten”, som det brukar heta. För Israel är ett underbart land, ett land vi kan vara mycket stolta över.

Israel förgiftar inte sina ungdomars sinnen genom vidriga budskap bland politiker, medier och synagogor.

Israel trycker inte ner sin befolkning utan är en vibrerande fantastisk demokrati. Och betänk då, att många av dem som byggde upp Israel, och de första invandrarna efter 1948, inte kom från demokratiska länder.

Israel målar inte ut sina grannar som monster.

Hatiska budskap, det står Israels omgivande grannar för.

Israel satsar i stället på att utbilda sina ungdomar inför en framtid där man fortsätter att på positivt sätt bygga upp sitt land.

Där går skiljelinjen. När Hamas i Gaza eller Hizbollah i Libanon skickar raketer och missiler mot civila israeliska barn och gamla – då gör Israel sitt yttersta för att undvika civila när man besvarar krigshandlingen.

När Israels fiender använder bostäder, skolor och moskéer för att odla hat och skicka bomber mot judar – då använder Israel bostäder, skolor och synagogor för att utveckla sitt land.

När Israels fiender bombar israeliska skolor – då bygger Israel skolor.

Trots alla resurser – mänskliga och ekonomiska – som Israel måste använda för att skydda sin egen befolkning, blomstrar Israel på många sätt. Forskningen är i världsklass och hittills har man fått tio Nobelpris. Och i förra veckan tillkännagav Stockholm International Water Institute, att årets internationella pris går till det israeliska företaget Netafim. Det är Netafim som uppfann droppbevattningen 1965, och nu hjälper 110 länder och miljoner människor över hela världen att odla mer med hjälp av mindre vatten.

Det finns oändligt många exempel på Israels framgångssaga, på hur Israel inte bara är en trygghet och ett hem för världens judar, utan också bidrar för att hjälpa utsatta människor runt om i världen. Innovationer inom jordbruk och bevattning har hjälpt, och hjälper, miljoner fattiga över hela världen till en dräglig tillvaro. Vi ser liknande israeliska framgångar inom t ex medicinsk teknik, IT, kultur och många andra områden.

Vi kommer att se fler internationella priser av olika slag, för vi judar och Israel tror på utbildning, forskning och innovationer.

Vi tror på samarbete, i motsats till våra grannar, där araber och muslimer av olika tro och bakgrund krigar mot varandra.

Vi tror på att vi kan göra världen bättre – samtidigt som vi inte skäms för att stå upp för Israels självklara rättigheter.

Israel har inget att be om ursäkt för. Israel har ingen att tacka för att man är där man är i dag. Ingen gav det judiska folket sitt hemland tillbaka. Inte FN, inte britterna och ingen annan. Israelerna har sig själva att tacka, för sin kämpaglöd, överlevnadsvilja, uppoffringar och framtidstro. Och många av er som är här i dag, har på olika sätt hjälpt Israel – genom att stå upp för vårt land i debatter, genom att resa dit, genom att köpa israeliska produkter, och genom att stödja med gåvor av olika slag, t ex Förenade Israelinsamlingen/Keren Hayesods olika projekt för invandrare, utsatta barn och äldre. Det ska vi fortsätta med!

Några här i dag var t o m med från början, 1948, och kämpade för att etablera vårt judiska hemland. Ni är värda all tänkbar respekt för det ni gjort för oss alla.

Israeliska ungdomar gör i dag militärtjänst i två-tre år. Inte bara som ett skydd för sitt eget land, utan för alla judars skull. Det ska vi vara tacksamma för!

Världen kan vara lugn. För trots hat och hot, särbehandlingar och bojkotter eller hot om bojkott kommer Israel att fortsätta. Fortsätta att bygga upp sitt land inför framtiden. Fortsätta att välkomna alla judar världen över som vill komma dit. Fortsätta att satsa på sina ungdomar, utbildning och forskning. Fortsätta att låta världen ta del av den forskning, de innovationer och uppfinningar som invånarna utvecklar. Fortsätta att vara ett öppet välkomnande land. Samtidigt om det inte tvekar att försvara sig.

Vad som än sägs i FN och deras olika organ, bland EU´s politiker inklusive en del svenska, i många av våra svenska tidningar, av en del muslimska och kristna företrädare.

Stephen Hawking kan vara lugn. Även om han förespråkar bojkott av Israel, tänker inte Israel ta tillbaka den tekniska utrustning han har – utvecklad och tillverkad i Israel – för att han ska kunna leva och verka som han gör.

Peter Weiderud och Tro och Broderskap kan också vara lugnt. Ni kan fortsätta att använda era datorer, fullproppade med israelisk teknik, för att förespråka bojkott av Israel. Israel kommer inte och tar den ifrån er.

Daniel Sejstrovcic, som vill stoppa israeler från att sjunga utanför sitt eget hemland – vad nu det skulle hjälpa någon? Du kan vara lugn. Använd du din mobil med israelisk teknik, jag kan nästan lova att Israel inte kommer och tar den heller.

Bojkottrörelsen mot Israel har en hel del att fundera på. Varför pekar man finger åt just den judiska staten? Är det verkligen staten Israel man vill bojkotta, inklusive dess arabiska och övriga icke-judiska befolkning? Nej, för mig är detta en klassisk ”judebojkott”, det är judarna i Israel som ska bojkottas.

Menar man allvar med det, då kan miljoner, ja miljarder människor över hela världen ta några steg tillbaka i sin utveckling – och det gäller främst fattiga människor i hårt drabbade länder världen över.

Detta handlar inte om apelsiner och avokados, inte om musik – det handlar om varenda mobiltelefon, usb-minnen, Intel Pentium-processorer och annan teknik, fattigdomsbekämpning etc. Om bojkottrörelsen verkligen menar allvar.

Israel kommer att fortsätta att hjälpa länder världen över som drabbats av katastrofer, som man tidigare hjälpt bl a Thailand, Turkiet och Haiti. Fortsätta att hjälpa folk i Afrika med jordbruks- och bevattningsfrågor. Fortsätta att vara ett unikum i världen.

Precis som det judiska folket ska vara ett ljus bland folken, ska det judiska landet vara ett ljus bland länder. Det är man i dag, på väldigt många sätt. Och kommer att fortsätta vara.

Tack för att ni är här i dag och står upp för Israel!

Am Israel Chaj v´Eretz Israel Chaj – folket Israel lever, och landet Israel lever!

saskiaSaskia Pantells tal:

Shalom!

Jag är inte här idag för att prata om hur fantastiskt Israel är på alla sätt genom dess uppfinningar, innovationer, utveckling och miljö. Och inte heller hur trevligt, kärleksfullt, omtänksamt och välkomnande varje israeliskt hem är.

Vi som är här idag, vi vet redan det här.

Jag är här för att tala om att vi i dagens Sverige har ett problem, ett stort problem.

Problemet är att majoriteten svenskar saknar kunskap, sanning (genom brist på rättvis mediarapportering) och fakta om Israel.

Problemet är också att vi har sittande politiska ledare som saknar historisk allmänbildning om Israel och sionism.

Vi hör ofta idag ord som säger ”man ska få kritisera Israel utan att kallas antisemit”. Javisst, som vilken demokratisk stat som helst ska man få göra det. Vi svenskar kritiserar vår regering precis lika fritt och öppet som israeler eller norrmän kritiserar sina regeringar.

MEN – Vi ser dagligen att de flesta som använder dessa ord vet inte var gränsen går.

Israelkritik blir antisemitism när staten Israel demoniseras, mäts efter andra måttstockar och de-legitimeras.

När svenska judar ifrågasätts, förföljs och vars säkerhet i Sverige inte längre är en självklarhet så har vi ett problem i dagens Sverige.

Jag kom hem igår från min senaste resa till Israel – jag var där på en konferens om antisemitism av israeliska utrikesdepartementet. Kontinuerligt under den senaste veckan fick jag frågan – varför Sveriges judar inte gör Aliyah och flyttar till Israel.

Det var svårt att svara på den frågan.

Jag är amerikan från början, från New York. Och jag hoppas att en dag ska Sveriges judar och sionister öppet kunna bära judiska och israeliska symboler fritt utan t ex den säkerhet som vi behöver ha här idag. Och vara fri, såsom man kan i New York.

Med de kloka och välkända orden ”Det börjar med judarna, men det slutar aldrig med judarna..” så är jag säker på att vi här idag skulle stå här ändå idag – oavsett vilken minoritet, folkgrupp eller demokratisk nation vi behöver stå upp för, för att göra Sverige och världen bättre.

Så, hur gör vi problemet bättre?

Det första vi kan göra är att definiera och erkänna problemet! Och det är bl a saknaden av kunskap bland våra ledare. När våra ledare slutar vara goda exempel legitimeras ignorans och okunskap.

Det andra är att få våra ledare att stå upp och komma fram med en pro-aktiv lösning för dagens situation – för den är absolut inte hållbar.

Det tredje är kunskap. Kunskap om sionism – judiskt självstyre är och ska alltid vara en självklarhet! Självstyre är en mänsklig rättighet och visst är det så att vi i Sverige tror på rättvisa och mänskliga rättigheter. Eller hur?

Och jag vill sträcka ut en hand till alla som har frågor och svårt att förstå sionism. Ni är alla välkomna att kontakta mig och resterande Sionistiska federationen i Sverige!

Ilmar Reepalu, du kan få mitt mobilnummer!

Jag vill dessutom tillägga att judar är som Big Mac’s.

Såsom vi brukade mäta länders ekonomi i antalet Big Mac’s man fick för en dollar – så kan vi mäta ett samhälles frihet och tolerans, just genom hur det samhällets judar har det.

Idag är Israel världens jude.

Antisemitism ÄR antisionism, det är inte en fråga!

Nu gör vi situationen bättre – Yalla Kadima!

siewertSiewert Öholms tal:

Jag fick ett Facebokmeddelande igår eftermiddag från Maria…

”Nu fattar jag ingenting! Är det Israels fel att Syrien krigar. Hörde detta på CNN. Kan du förklara??!!!”

Nej, jag kan inte förklara det som närmast är ett mantra i arabvärlden och bland Israels fiender och närmaste grannar.

”Allt som är fel, är Israels fel!”

Att Maria reagerade på ett inslag i CNN är inget speciellt. Det kunde lika gärna ha varit i BBC, eller i norska NRK, eller i Sveriges Television och Radio. Maria reagerar bara sorgligt, men helt korrekt på såväl internationella som svenska mediers sätt att skildra den nu 65 åriga nationen Israel. Ofta meddelar medierna att Israel skjutit mot mål i Gaza. Först i sista meningen får vi veta att skotten var ett svar på palestinsk aggression. Mellan meningarna och raderna kan vi iaktta en växande israelkritisk journalistik . Det sker oftast som smygande anklagelser av Israel som en skurkstat, en illegal ockuperare av andras land, en apartheidstat och odemokratisk trubbelmaker. Detta trots att Israel är den kanske formellt sett mest legala staten i regionen. Staten som ”återskapades” genom beslutet av världssamfundet 1948. Det var ingen tillfällighet, utan föregånget av åtskilliga konferenser och förhandlingar. Det fanns en delningsplan, men då som nu hade araberna i grannländerna bara ett mål, att snabbt kasta judarna i havet och utplåna staten.

Vi vet historien och vi vet också hur den palestinska propagandan har försökt att flytta förintelsen från Hitlers gaskamrar till krigshandlingar i självständighetskriget, 1948, och som getts namnet AL NAKBA. Flera kända svenskar, med namn som KG Hammar, Per Gahrton, Ulf Bjereld, Svenska Freds, Mattias Gardell, Lars Ohly, kallar detta en folkfördrivning. I själva verket deltar de i ett lobbyarbete för att skapa en egen palestinsk förintelsehistoria och för att demonisera Israel.

Det handlar om att de vill skriva om historien.

Lyssna på det här citatet: ”Efter kriget spreds det ut att det fanns 6 miljoner judar bland offren. Sanningen är att ingen varken kan bekräfta eller förneka siffran. Det är möjligt att det var 6 miljoner, men också att den siffran är mindre och under en miljon. Det är i sioniströrelsens intresse att blåsa upp siffran för att få solidaritet från den internationella opinionen. Många forskare har studerat siffran och fastställt den till några hundra tusen.”

Det här är klassisk och avskyvärd och ovetenskaplig förintelseförnekelse. Men den kommer inte från någon engelsk biskop eller professor. Det kommer inte heller från iranske presidenten Mahmoud Ahmadinejad. Enligt den israeliske bloggaren Elliot Unsdorfer är citatet uttalanden från den palestinske presidenten Mahmoud Abbas.

Det är alltså en historieförnekare och historierevisionist som den israeliska regeringen har att förhandla med. Men det är också den ledare som påverkar hur världens nyhetsmedier förhåller sig till staten Israel och till Palestina, nu som FN-erkänd stat. (Den s.k. Västbanken och Gaza).

Förhandlingarna sker med en motpart som hatar och föraktar, och i en medieomvärld som mycket ofta tagit ställning för den ena parten. Det sker med dövhet och blindhet för den verkliga situationen. Det dagliga militära och fysiska hotet mot staten Israel är uppenbart för den som vill höra och se. Abbas behöver inte ens konfronteras med sina egna uttalanden i västmedier. Israelerna blir fredens motståndare. Staten Israel skuldbeläggs och grunden för vår tids antisemitism cementeras. Gaskrig från Syrien, raketer från Hamas eller Hisbollah och kärnvapen från Iran blir israelernas fel. De får själva fixa sina gasmasker.

Men skall man ändå inte kunna kritisera staten Israel utan att vara antisemit eller judehatare? Det är både en fråga och ett påstående som jag ofta hör. Jag är beredd att numera svara NEJ på den frågan. Inte retoriskt och intellektuellt, men utifrån dagens falska israelbild och oseriösa debatt. Israelkritiken är tvilling med judehatet i dagens mellanösterndebatt.

Ilmar Reepalu och skånevänstern från (S) till (V) är tillräckliga svenska exempel på den glidande sammanblandningen. Påstådd kritik mot staten Israel slutar ofta i personlig förföljese av svenska judar i Sverige, mot synagogor och mot svenska judiska begravningsplatser. Reepalu är inte ensam. Han är en tragisk ledare och symbol för ett demokratiskt förfall där egna misslyckanden går tillbaka till den otäcke syndabocken, juden.

Detta är en del av svaret på frågan från Maria till mig på Facebook och som jag inledde med. Det spelar ingen roll om det är i Malmö, Göteborg, i Örebro eller i Syrien. Det är alltid Israels fel.

I debatten kan man tydligt urskilja knepet att dölja sitt verkliga judehat (jag tror vi måste nutidförklara ordet antisemitism med judehat) med kritik mot staten Israel. Med alla anklagelser och historieförvanskningar är det ordet ”judehat” man mörkar i en retorik som i verkligheten är just hat och hets mot folkgrupp.

I Malmö flyr den judiska befolkningen. Inbillar de sig bara, eller har de anledning? I Göteborg vågar inte judiska ungdomar bära ens en diskret Davidsstjärna, utan att riskera trakasserier. Inbillar de sig, eller händer det?

För allt detta har vi alla som står upp för demokrati, verklig tolerans och lika värde ett ansvar. Det gäller här i vårt land, men lika mycket i ett Europa som smittas alltmer av mörka strömningar. Vårt sätt att ta ansvar måste vara att genomskåda den indoktrinering och propaganda mot staten Israel som i praktiken spär på rent judehat.

Hatet finns i medierna, det finns i skolorna, där vissa lärare inte ens vågar undervisa om förintelsen utan att riskera misshandel, det finns i politiken.

Det svenska utrikesdepartementet alltför ofta intar tvetydiga och ohederliga ståndpunkter kring såväl Palestina, Hamas, Hisbollah och palestinska flyktingars krav på att återvända till Israel. Sveriges konsulat i Jerusalem företräder och sprider en ohederlig bild av Israels politik och rätt att försvara sig.

Men de är inte ensamma. Svenska Kyrkan och det kristna studieförbundet Bilda, liksom den tidigare kristna biståndsorganisationen Diakonia, deltar i den desinformationen. Alla gör goda insatser på olika andra håll i världen, men Israel tycks vara en blind fläck i deras analyser.

Bilda arrangerade häromåret en naiv och rent antisemitisk bildutställning i Immanuelskyrkan i Stockholm på temat, ”Det ihåliga landet”. Affischen var en Israelkarta som en hålig ost. Råttorna åt av den och israeliska soldater med svartmuskiga skägg och krokiga näsor höll kulsprutorna riktade mot den palestinska civilbefolkningen. Utställningen stoppades, mer av internkritiker, än verklig insikt i ledningen om sitt både judehatande och antidemokratiska projekt.

I den antiisraeliska opinionsbildningen finns också hyckleriprojektet Ship to Gaza. Där står stora delar av den svenska kultureliten samlad. Hyckleriet är att samma personer inte har sett ett enda annat problemområde i hela världen än just konflikten mellan israeler och palestinier. Att Hamas-palestinierna skjuter missiler närmast dagligen från Gaza till södra Israel, eller mördar barn i skolbussar besvärar inte kulturbärarna. De mörkar hellre sina motiv. Motiven är antisemitiska, det vill säga judehatande.

Ensidiga, ibland också manipulerande mediebilder, medvetet partiska opinionsbildare i litteratur, teater och kultur och dessvärre också ofta naiva lobbyister i kyrkosamfunden har enträget lyckats förvrida bilden av Israel i Sverige till att också gränsa till praktiskt judehat.

Men det finns en del tecken på en tillnyktring i takt med rapporterna från religionskriget i Syrien och efterspelet till den ”arabiska våren”. Tolerans, sanningskrav och beundran för ett folk som lyckats återskapa sitt historiska land, sin kultur och sin skaparkraft, får inte fortsätta att ersättas av mörkt hat och uppenbar feghet att stå upp för demokrati, fred och sanning. Det skapar antisemitismen. Det skapar också billiga paroller och lättköpta applåder för dem som skriker ”bojkotta Israel”.

Min vän Mats Tunehag, expert på mänskliga rättigheter och religionsfrihet, skrev på sin blogg igår en tänkvärd text om några oväntade följder med att bojkotta Israel. Här några exempel från bloggen:

Visst, säger han: Bojkotta Israel, men det skulle drabba strålningssjuka i Tjernobyl. Nästan 3000 har fått och får vård i Israel. Bojkotta, men då bromsas utvecklingen av solenergi i världen. Israelerna är forskningsledande. Visst bojkotta, men då skulle 1500 arabiska barn inte fått livsavgörande hjärtoperationer i Israel. Visst bojkotta, men det skulle hota global vattenförsörjning. Israelerna är längst framme i att göra havsvatten till vatten för grödor och industri.

Visst, bojkotta, men då dör fler i AIDS och malaria i Afrika. Israelisk forskning är världsledande. Visst bojkotta Israel, men då måste de stänga fältsjukhuset där israeler tar emot sårade från det blodiga syriska religionskriget. Visst bojkotta, men din flygresa skulle bli osäkrare, eftersom viktiga komponenter i såväl planen som i säkerhetssystem kring flygplatserna kommer från Israel.

Uppräkningen kan hålla på. Men det jag skriver nu kommer från min dator som dessutom är fylld av komponenter från israelisk teknisk forskning och utveckling.

Det är dags för att tala klartext. Sluta mobba Israel. Erkänn Israel som en av världens viktiga och utveckade demokratier. Det kommer både att skapa fred och stoppa den växande antisemitismen.

Enough is enough! Det räcker nu!

Se foton här.
Kolla in vår Facebook-sida här.

Connect with me on Facebook. Follow me on Twitter.

About Kim Milrell da Costa

Pro-Israel blogger since 2008.

Comments Closed

Comments are closed. You will not be able to post a comment in this post.